Hyresregleringar med paradoxala konsekvenser

Bruksvärdessystemet innebär att hyresnivåerna ska sättas utifrån en rad kriterier såsom fastighetens och lägenhetens standard, dess utrustning, gemensamma utrymmen, närhet till centrum, skolor, affärer, kommunikationer etc. Hyresnivåerna fastställs sedan i förhandlingar mellan fastighetsägaren och hyresgästföreningen. Den ursprungliga tanken med systemet var att skydda den enskildes besittningsrätt, en god tanke som dock fått ganska paradoxala konsekvenser.

Dagens försvarare av systemet argumenterar ofta och gärna utifrån tanken om att alla, oavsett inkomst, ges möjlighet att bo där de vill vilket motverkar segregation. Om så sedan blivit utfallet hade argumentet varit fullt legitimt, empiri visar dock på det rakt motsatta. En av Fastighetsägarna nyligen offentliggjord rapport avseende bostadsförhållanden i Stockholm konstateras snarare att hyresregleringarna ökar segregationen. Hushåll boende i hyresrätter på Norrmalm har t ex 67 procent högre medianinkomst än boende i Rinkeby/Kista. På Södermalm är hushållsinkomsterna hos hyresgästerna 25 procent högre än i Farsta. Mönstret går igen och tydliggör att hushållsinkomsten fullt ut korrelerar med attraktiviteten i bostadsområdet, paradoxalt nog kan tyckas.

Vid närmare eftertanke är utfallet dock fullt logiskt och är ett utslag av att marknadsmekanismerna råder fullt ut, trots regleringarna. Bruksvärdessystemet är olyckligt även av det skälet att byggbolag och fastighetsägare inte tillåts ta betalt enligt taxa och därför tvingas avstå från att bygga. Och den bostadsbrist som blir följden därav drabbar om någon de som regleringarna var till för att skydda.

Mer marknad ger fler rum

Den 1 februari infördes möjligheten för en bostadsrättsinnehavare att vid andrahandsuthyrning också få kompensera sig för räntekostnader och driftkostnader i hyran. Nu, drygt 2 månader efter reformens genomförande, rapporterar Svenska Dagbladet att hyrorna förvisso stigit men att lägenhetsutbudet ökat ännu mer.

I Göteborg ökade utbudet med 8 procent medan priserna steg med 7 procent. I Stockholm uppgick motsvarande siffror till 29 respektive 12 procent. I studentstäderna Linköping och Uppsala ökade utbudet med 40 respektive 18 procent, detta samtidigt som priserna förblev oförändrade i Linköping och endast 7 procent upp i Uppsala. Reformen har till viss del dyrkat upp den genomreglerade bostadsmarknaden och har i större utsträckning låtit utbud möta efterfrågan, till tusentals desperata bostadssökares glädje.

Att ge bostadsmarkanden friare tyglar och att luckra i de nu 70 åriga hyresregleringarna är en förutsättning för att kunna tillfredsställa den ökande efterfrågan. Mer marknad ger fler rum, rum som Sverige är i desperat behov av.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/hyrorna-har-stigit-efter-ny-lag_8061150.svd