Vi människor är duktiga på att etikettera varandra, placera i fack och döma på förhand. Fördomar är ett verktyg vi använder för att förenkla och rationalisera verkligheten. Fördomar bär vi alla på och har säkert också stor nytta av dem. Detta så länge de inte begränsar oss till att verkligen döma utan möjlighet till nåd.
Politiken och ekonomin är kanske de arenor med de allra mesta inpyrda fördomarna. De som hyser borgerliga sympatier är individualistiska missunnsamma egoister ofta utan förmåga till empati. De som däremot röstar rött är dess raka motsats. Likadant är det med det rika släktet, hur blir man rik om inte genom egoism och missunnsamhet?
Denna verklighetsbild får sig allvarliga törnar då och då. Nu senast när Sveriges Radio lät granska en rad avgångna politikers pensioner några år efter avträde. Granskningen visade inte bara på vidlyftiga pensionsersättningar utan också på hur ledande socialdemokrater genom finurlig skatteplanering (läs Annika Billström, tidigare finansborgarråd) och allmän ignorans (Mats Hulth, även han tidigare finansborgarråd) kunnat kombinera höga löner med rikliga pensioner. Minns gör vi också tidigare statsminister Perssons skatteupplägg där riksdagspension och konsultarvoden kombinerades alldeles ypperligt.
De allra rikaste och, får man förmoda, allra mest ogina och egoistiska då? Bill Gates har hittills skänkt 28 miljarder dollar till välgörenhet, finansmannen George Soros 7,2 miljarder, Warren Buffett 6,7 miljarder, Intelgrundaren Gordon Moore 6,8 miljarder etc. Vår egen Percy Barnevik, ni vet han med det gyllene pensionsvederlaget, ägnar nu på ålderns höst hela sin vakna tid åt välgörenhet, med sin egen förmögenhet som grundbult.
Den något banala men likväl så viktiga slutsatsen är att etiketten just bara är en etikett medan faktiskt handlande ofta visar på en annan verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar