Thorwaldsson flexar musklerna. |
Nästa år ska löneramarna sättas för närmare 2,9 miljoner
arbetstagare. Mycket talar för att förhandlingarna parterna emellan kommer att
bli sällsamt hårda denna gång. Alldeles särskilt med beaktande av den
obefintliga inflation som råder och framledes förväntas.
Riksbanken navigerar penningpolitiken mot två procentig
inflation, dit är det dock långt att gå. LO vill nu hjälpa banken på traven
genom att förhandla fram löner som ändå utgår från de två procenten. LO-ordföranden
Karl-Petter Thorwaldsson menar frankt att de inte kan ta ansvar för Riksbankens
tillkortakommanden. Det vore dock både oansvarigt och naivt av förbundet att
propsa på en dylik löneram. För det enda som de facto kan höja reallönerna är
produktivitetsutveckling, allt annat är bara luft. Löneökningar utan
motsvarande produktivitetstillväxt sänker enbart vår konkurrenskraft, hotar
jobben och leder till arbetslöshet. Och det vill vare sig Thorwaldsson eller
hans medlemmar.
För hållbara reallöneökningar krävs långsiktiga
investeringar, privata och offentliga. Och i den extrema lågräntemiljö som vi
nu befinner oss borde det finnas åtskilliga projekt att lönsamt investera i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar