Jämställdhet som civilisationsmätare

I Sverige knorras det över osakliga löneskillnader, ojämställda bolagsstyrelser, ojämnt uttag av föräldraledigheten och vårdandet av sjuka barn. Knorrandet är berättigat men samtidigt också ett sundhetstecken. I stora delar av världen existerar inte dessa problem överhuvudtaget eftersom de inte ens betecknas som problem av styrande patriarkat.

De senaste månaderna har en rad rapporter nått oss om de mest ohyggliga överfallen på indiska kvinnor. Att de alls nått oss beror på att de just är så makabra och ohyggliga. För många indiska kvinnor och män synes kvinnoförtryck annars vara en del av kulturen. Precis som det också är i stora delar av övriga världen, där kvinnor betraktas som mannens egendom eller, där män saknas, kvinnorna är både rättslösa och värdelösa. Tvångsgifte, könsstympning, rättslöshet, rösträttslöshet och arvlöshet är några exempel på hur en ocivilisation tar sig uttryck.

Även om vi svenskar ännu har mycket att göra på jämställdhetsområdet så framstår vi trots detta som ett mönsterexempel på ett jämställt samhälle, vilket också är ett gott betyg för den svenska civilisationen.