Det torde inte vara ett alltför äventyrligt påstående att
8,5 procent av oss inte är rasister som låter oss övertygas av blabbe-retorik.
Förklaringen till invandringsfientliga SD:s framgångar får sökas på annat håll.
Den som skissar på en sympatikarta över väljarstödet runt om i riket kommer att
finna ett ganska tydligt mönster. SD-rötterna gror och frodas allra bäst i en
jordmån av segregerade boendemiljöer i områden präglade av hög arbetslöshet, förhållandevis
låg utbildningsnivå och generellt utanförskap. Här upplevs verkligheten
annorlunda än på Södermalm, i Vasastan eller för den delen i Rosenbad.
Där otrygghet och utsatthet präglar folks vardag och ingen av
de etablerade partierna rår på problemen så kommer Sverigedemokraternas
järngäng skörda ytterligare framgångar. Och detta ter sig dessvärre både
logiskt och kanske till och med rimligt.
Vi har 100.000 tals arbetslösa och en stor bostadsbrist vad gäller HR. Att då fylla på med fler nya innevånare känns ologiskt. Det
SvaraRaderatror jag många tycker. Sen börjar det bli tjatigt om detta med att deras väljare skulle vara arga vita män med låg utbildning ute på landsbygden. Det känns som en kollektiv förolämpning och skulle aldrig kunna användas om andra grupper/väljare. Men med SD går det.
Ja det gör ju tyvärr det. Förklaringen är naturligtvis att det är åtskilliga fullblodiga rasister kvar i partiet och dessutom på höga positioner. Ett seriöst parti att ta på allvar kan inte besätta höga positioner med folk som konstant kastar ur sig grodor, glåpord eller hotar människor på fyllan. Inte heller kan man förvänta sig att bli taget på allvar om kommunrepresentanter i bästa fall är nationalister och i värsta fall nazister (se t ex Curt Linusson i Lidköping). Men jag håller i viss mån med dig, 8,5 % av svenskarna kan inte vara vita arga män på landsbygden. Det finns helt klart fler arga och missnöjda en denna grupp. Och det kan jag förstå...
SvaraRadera