Skatter och ansvar

Många är vi som vredgats över storbolagens ohyggliga ersättningsprogram till direktörer och andra befattningshavare. Senast att sålla sig till häcklarskaran var finansministern själv som talar om ansvarslöshet och att de skenande utbetalningarna utgör potentiella hot inför kommande lönerörelser. Varför skulle löntagare och fack stå tillbaka när deras chefer berikar sig med nya miljonprogram?

Ersättnings- och utdelningsfrågorna har fått tjäna som slagträ i efterdebatten till den briserade finansbubblan. Girighetens fula nuna i styrelserummen har fått förklara krisens uppkomst och följder. Upprördheten må vara befogad men som förklaringsmodell duger den inte. Diskussionen måste därför nyanseras och frågan om de ohemula bonusprogrammen penetreras ytterligare.

Sverige har som bekant världens högsta skattetryck, inte bara på arbetsinkomster utan också på vinster och avkastning på kapital. I kombination med tidigare arvs- och gåvoskatt samt den nyligen avskaffade förmögenhetsskatten innebar detta enorma kostnader för den svenska investerare som, med beskattade pengar, önskade investera svenskt. Naturligt nog sinade antalet investorer med tiden och tidigare ägarledda bolag övergick i händerna på utländska hedgefonder, ansiktslösa placeringsinstitut och svenska politikerledda AP-fonder. Ägare av kött och blod med långsiktigt ansvar för sina placeringar byttes mot anonyma och kortsiktiga motsvarigheter eller mot inkompetenta byråkrater.

Rådande situation ska betraktas mot denna bakgrund. Sveriges fabulösa pålagor på ägande och investeringar har omöjliggjort ett aktivt ägarutövande sedan detta helt enkelt blivit för dyrt. Som konsekvens härav har kortsiktighet och anonymitet kommit att prägla ägarskapet, ersättningsprogram och utdelningspolicys. Att gå till attack mot girigbukarna i styrelserummen tjänar ingenting till. Istället måste svensk skatt på ägande och investeringar ses över.

Samma maxim gäller för storkapitalet som för oss småsparare, ansvar för sina egna pengar leder till långsiktigare och, för det mesta, klokare beslut. Skyll därför inte Lars G Josefsson, Lars Eric Pettersson och Annika Falkengren för deras fantasilöner. Fundera istället över den svenska skattepolitiken.