Alltfler bereds högskoleplats

Kunskapsutvecklingen i Sverige lär bli ett av huvudnumren i kommande års valakt. Genom utbildning och kompetens ska Sverige klara konkurrensen, det är båda sidor ense om. Regeringen klandras dock konstant av oppositionen för att skinna skolsverige på resurser. Stefan Löfvén hävdar t ex med bestämdhet att andelen med högre utbildning kommer att sjunka konstant under ett antal år framöver.

Faktum är istället att Socialdemokreternas stolta 50 procents mål om antalet högskolestuderande sannolikt kommer att uppfyllas genom nuvarande skolpolitik. Av årets 19-åringar kommer 53 procent att kunna påbörja en eftergymnasial utbildning innan 34 års ålder. En siffra som kommer att stiga till drygt 63 procent inom fem år. Faktum är att Sverige aldrig haft så många studenter som idag, studenter som dessutom alltså också till största del kan läsa vidare. Det är därför lite beklämmande när socialdemokrater talar om kunskapssveriges nedmontering och att låglönejobben skulle vara prioritet nummer ett.

Sverige av idag rymmer människor med olika kompetenser och förutsättningar. Just därför behövs satsningar inte bara på dem med akademiska mål och teoretiska begåvningar. Sverige rustar sig bäst genom att bereda plats för alla, och akademiker kommer det heller inte råda brist på.

Övertron på högre utbildning måste ifrågasättas

Kunskapslyft, fortbildning, 50 procentsmål för antalet högskolestuderande, omskolning, mer vuxenutbildning. Så lyder några av de kurer som Socialdemokraterna vill ordinera oss svenskar i strävan mot kunskapssamhället och full sysselsättning. Ett hundratal högskolepoäng och någon form av examina utgör elixiret mot arbetslöshet och innebär biljetten till den ändlösa klassresan.

I Sverige idag är dock ett för lågt antal högskoleutbildade knappast problemet, ej heller antalet högskole- eller andra eftergymnasiala utbildningsplatser. Problemet är snarare det motsatta. Högskolor har de senaste åren ploppat upp som kantareller ur backen och flertalet av dessa får allt svårare att fylla sina platser. Detta med följden att kvalitet blir lidande och utbildningsnivån dalar. Med lov om en högavlönad akademisk yrkeskarriär väljer alltfler den teoretiska banan ävensom detta inte är det egentliga förstavalet. Inte nog med att många duktiga hantverkare och praktiskt kunniga förloras denna väg, många tappar därtill flera yrkesverksamma år, bygger skuldberg och försämrar sin pension.

Överutbildning är redan idag ett faktum. Detta i ett Sverige där alltfler studietrötta ungdomar hoppar av och där bristen är påtaglig inom många praktiska yrken. Övertron på högre utbildning måste ifrågasättas, därtill finns nämligen flera orsaker.