 |
| Planlös? |
Det blev som väntat nej till Ulf Kristersson som statsminister,
sedan Lööf och Björklund stått vid sina ord. Det är hedersvärt att hålla sitt
ord, särskilt då det bottnar i en värderingsmässig och ideologisk övertygelse.
Ett gott argument för både Lööf och Björklund. Men vilka är planerna nu?
Under Annie Lööfs styre har Centerpartiet närmast utvecklats
åt det nyliberala hållet medan Björklunds liberaler gjort en ganska tvär
högergir. Avregleringar, privatiseringar, flexiblare arbetsmarknad, sänkta
marginalskatter är bara några av de frågor dessa partier lagt krut på i sina
partiprogram. Distansen till en samtidigt allt mörkrödare socialdemokrati har
således vidgats påtagligt. Sakpolitiskt är partierna därför högst omaka
partners. Det vore fullständigt ologiskt och parlamentariskt rent oärligt om
Löfven ånya skulle få chansen att leda landet. Riksdagen
befolkas idag till 60 procent av politiker som inte vill ha Löfvens och de
rödgrönas politik, ändå kan det alltså bli så. Det är svårmotiverat.
Om nu inte alliansledaren Kristersson ska styra landet,
trots en stor majoritet för sin politik i riksdagen, vem ska då göra det och
med vilka konsekvenser? Fyra år till med folkligt förkastad politik skulle sannolikt
spä på etablissemangsföraktet ytterligare och ge ytterligheterna ytterligare
vind i seglen. Ja var ska detta sluta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar