Minns du 2008 hur vänsterekonomer, socialdemokrater och andra vänsterpolitiker glatt konstaterade att den keynesianska modellen återuppstått? Regeringar runt omkring oss lät då gödsla sina ekonomier med offentliga medel. Vad pengarna användes till var av mindre betydelse, viktigare var att ”hålla hjulen igång”, undvika otrevlig arbetslöshet och framförallt att hålla sina väljare på gott humör. I Sverige valde regeringen en annan väg, den passiva enligt S, V och MP, den på sikt enda hållbara enligt regeringen själv. Sedan något år tillbaka, då den akutaste krisen lagt sig, kan vi se konsekvenserna och utvärdera politikernas olika strategier.
Sverige led under de värsta krisåren, 2008/2009, ohygglig skada med tillväxttal långt sämre än de flesta av våra konkurrentländers. Arbetslösheten rusade och passerade även den många av våra grannländers. Kritiken mot regeringens ”passivitet” var obarmhärtig och fack samt opposition pekade på hur aktiv och framgångsrik vår omvärld var i sin keynesianska krisbekämpning. Regeringen stod på sig och fullföljde inslagen reformväg för fler i arbete och ökad kapitalansamling.
När vi idag ser oss omkring kan vi fastställa att den keynesianska dunderkuren i själva verket var en resultatlös återställare som nu, dagen efter, gett en dundrande huvudvärk hos dem som valde den vägen. Allra tydligast framgår detta vid en jämförelse av länders statsskulder innan krisen (2007) och därefter (2010). I Sverige, där vi alltså höll oss borta från flaskan under och efter festen, har skulden krympt från 38,1 % av BNP (2007) till 31,9 % (2011). Detta samtidigt som skulden i det betydligt aktivare och festgladare Storbritannien ökat från 47 % till 91 %. Det nästan lika aktiva Spanien har ökat sin skuld från 42 % till 78 %. Frankrike har ökat sin från 70 % till 99 %, Tyskland från 65 % till 84 %, Italien från 112 % till 135 % och Portugal från 71 % till 99 %. Detta för att nämna några av festdeltagarna.
En statskuld är mer än bara en fantasieggande siffra, den leder de facto till fruktansvärda värkar hos de skuldsattas befolkningar, såväl hos dagens som framtidens. Dessa har nu nämligen att betala för festen. I Sverige höll vi oss nyktra, vilket kanske inte är så kul när det väl är fest men desto trevligare dagen efter. Detta faktum bör alla Keynesanhängare ha i åtanke nästa gång det vankas fest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar