Kris och krishantering är två av sommarens modeord, inte enbart inom de ekonomiska kretsarna utan också i de tunnaste av kvällsblaskor. Alla har en åsikt, välgrundad eller ej. Få betraktar dock krisen som något positivt eller samhällsnyttigt. En felhanterad kris ger dessa dysterkvistar rätt då arbetslöshet biter sig fast, skulder skenar och konkursfärdiga bolag hålls under armarna. En välhanterad kris däremot, stärker landet, dess företag och dess invånare.
Med kriser följer minskad efterfrågan med minskad försäljning, varsel samt avsked som följder. I denna process tvingas näringslivet normalt se om sitt hus och, för sin överlevnad, rationalisera och effektivisera. De som inte klarar denna smärtsamma procedur försvinner eller slukas av en bättre rustad konkurrent. Svenskt näringsliv klarade processen väl. En genomgång av de större svenska industribolagen ger vid handen att de flesta idag står starkare rustade än innan krisen. Skuldsättningen är rekordlåg, de fasta kostnaderna är lägre och vinstmarginalerna markant högre. Sammanfattat har den svenska industrin stärkt sin konkurrenskraft och sin förmåga att stå emot framtida kriser. Vi kan också konstatera att många företag gick under men också att nya tillkommit. Sysselsättningen ökar i rask takt och arbetslösheten sjunker likväl.
Kriser är tuffa men nödvändiga. Endast genom dessa tvingas samhället till de strukturomvandlingar som krävs för ekonomisk utveckling. Tyvärr har alltför många i vår omvärld vägrat att acceptera detta och tagit den enkla vägen via statliga subventioner och vindsnabba sedelpressar. Den obönhörliga följden är att dessa länder idag sitter nedsölade i svarta skuldhål kladdandes med illa rustade och konkurrenssvaga näringsliv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar