lördag 30 april 2011
LO – inte för någons bästa
Under rubriken ”Lägre löner ger inga unga jobb” går på SVD Brännpunkt (30/4) en rad företrädare för LO till angrepp mot ”arbetsgivare och borgerliga tyckare” som kräver lägre lägstalöner. Kritiken mynnar ut i att regeringen för en politik ”som lägger grunden för en allt större låglönebransch dit framförallt ungdomar och kvinnor hänvisas”. Artikelförfattarna menar att samband mellan höga lägsta löner och hög ungdomsarbetslöshet saknas.
Centralorganisationen LO, arbetstagarens representant och försvarare, har sedan Socialdemokraternas fall 2006 drivit en allt oblygare oppositionspolitik. LO kan idag betraktas som Sveriges kanske mäktigaste oppositionsparti. Att organisationen skulle kämpa för sina medlemmars väl och ve framstår dock som allt tveksammare vilket också återspeglas i dess ständigt krympande medlemsantal.
Sverige har världens mest sammanpressade lönestruktur (undantaget ett fåtal ännu existerande socialiststater). Detta innebär höga ingångslöner och marginella möjligheter till lönekarriär. I Sverige kan en sjuksköterska med 20 års erfarenhet ha knappa 3 000 kr mer i månaden än sin nyanställda kollega. Att seriöst hävda att höga löner inte skulle påverka en arbetsgivares vilja att anställa kan inte tas på allvar. Lönekostnaden är ofta ett serviceföretags tyngsta kostnadspost. Lönekostnaden är givetvis en oerhört viktig faktor vi nyanställning. Den obönhörliga konsekvensen av alltför höga ingångslöner är att färre anställer och att de som väl anställs har en knaper löneutveckling framför sig.
Samtidigt som LO talar om vikten av höga löner har man konsekvent fördömt samtliga jobbskatteavdrag, ett avdrag som gett deras medlemmar högre reallöneökningar än vad många annars upplever under en hel yrkeskarriär. Lika dåligt var rutavdraget som trots allt gett tiotusentals kommunalare nya, vita, jobb.
LO marginaliseras alltmer. Att så sker och att medlemmarna lämnar leden i horder är också fullt naturligt. LO är nämligen vare sig för arbetarens bästa eller en seriös samhällsdebattör.
Etiketter:
arbetare,
ingångslön,
jobbskatteavdrag,
LO,
lönestruktur,
per bardh,
RUT,
socialism
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar