Förtroendet för S - ledaren Mona Sahlin är rekordlågt, inte bara bland borgerliga utan också hos de rödgröna väljarna. De som uppger sig ha stort eller mycket stort förtroende för Sahlin pendlar mellan 25 och 30 procent beroende på mätning och tidsperiod. Motsvarande siffra för sittande statsminister varierar mellan 55 och 65 procent. I vissa mätningar har de rödgröna anhängarna till och med uppgivit att de skulle föredra Wetterstrand som statsminister. Siffrorna i sig är givetvis oroande eftersom Sahlin skulle bli hela Sveriges statsöverhuvud vid ett regeringsskifte.
I vårt genusmedvetna land har många förklarat misstroendet mot Sahlin som ett utslag av hennes kön. En man hade aldrig tvingats schavottera såsom Sahlin tvingats göra. Men är detta verkligen förklaringen? Ingen tidigare statsministerkandidat har haft ett så uselt CV att visa upp för sina väljare.
Snarare än av kön lär det låga förtroendet förklaras av Sahlins långa rad av klavertramp. Svartavlönad dagmamma (1990), obetald TV-licens (1993), obetald bilförsäkring och utebliven besiktning (1993), frekvent användande av statens kontokort för privat bruk (1995), semester på Mauritius med familj, assistent och livvakter, betald med skattemedel (1995), 98 obetalda parkeringsböter (av vilka 32 gick till Kronofogden), för sent betald restskatt (2000), utträde ur facket 1996 – 2006.
Hade Reinfeldt, Persson eller Palme haft ett sådant bagage skulle de knappast ha ingett förtroende, trots deras kön. Visst är Sahlin kvinna, men i detta fall spelar det faktiskt ingen roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar