Den som spar den har

En fet portmonnä

Hjulen har slutat rulla och de stekta sparvarna flyger inte längre obesvärat in i munnen på oss. Coronaepidemin kommer ställa mångas vardag på ända, allrahelst för alla de hundratusentals som förväntas förlora sina jobb.

Svensken har i allmänhet länge levt ett ganska obekymrat liv. Folk med utbildning har generellt haft jobb, lånat billigt och konsumerat friskt. Något som i sin tur gett ytterligare fler ett jobb och egen försörjning. Statens kassaskåp har samtidigt fyllts med friska skattekronor, så till den grad att statsskulden krympt till en av Europas lägsta. Relationen mellan stat och individ är ganska unik i Sverige, där den förre fyller på sina lador medan den senare både uppmuntras till och faktiskt belånar sig alltmer. Genom frikostiga ränteavdrag för allehanda lån men desto högre skatt på sparande och investeringar fås svensken att spendera och låna medan staten tar största delen av avansen. Utan att röra ränteavdragen har man istället höjt skatten på det populära investeringssparkontot. Som ett färskt exempel.

Den som spar den har är ett ordspråk som är relevantare än på länge. Sneda incitament och en socialistisk skattepolitik innebär dock att staten tar medan individen betydligt mindre har. Och detta skänker på intet sätt en sådan trygghet som socialdemokrati annars ska borga för.