Upp med hakan EU-vänner

Britterna får flagga halv stång ett tag,
men sen kavlar vi upp ärmarna

Britternas beslut att lämna EU-samarbetet var inte bra alls. Centrifugalkrafterna inom både EU och Storbritannien sattes i fritt spel och än den enes än den andres röst höjs nu för mer nationalism och nationella lösningar. Vart dessa krafter slungar oss vet vi inte än, men vi lär i vart fall landa längre ifrån varandra.

Det kanske sorgligaste med britternas utträde, och vad som måste mana till eftertanke, är hur det kunde gå så långt. Vad vi vet är att EU-kritiska fraktioner vuxit sig allt starkare inom medlemsländerna, och att alltfler känner besvikelse över EU:s allt längre lista över misslyckanden och missnöje med dess tilltagande federalistiska ambitioner. Kritiken och missnöjet är till stor del befogad och måste respekteras och beaktas, hur EU-vänlig man sen än må vara.

Britternas farväl bör uppfattas som den tydligaste av signaler till kommissionen och statschefer. EU måste reformeras, i större grad respektera länders och invånares rätt till självbestämmande. Tolkas signalen rätt kan EU-vänner lyfta på hakan, för då kommer sannolikt något positivt ur allt detta.