 |
| Sannolikt ett sämre alternativ |
Sällan har det varit så trendigt att förakta politiken som
nu. Att etiketteras som politiker implicerar korruption, inkompetens,
självgodhet och allra värst, du är en del av ”etablissemanget”.
Det är just nu många självutnämnda ”outsiders” som rider på
denna trend och gör sitt yttersta för att också förstärka den. Givetvis för att
själva skaffa sig en position, vilket de förstås talar tyst om. Balanserad och saklig
kritik ska det alltid finnas utrymme för, det är en förutsättning för
granskningen av makten och för upplysta demokratiska val. Den svepande och
onyanserade kritik som nu får allt bredare fäste gagnar däremot inte
demokratin. Den många gånger överdrivna kritiken tycks heller inte stämma, i
vart fall inte i Sverige. Professor Torsten Persson har i en studie jämfört
politiker på kommun- och riksdagsnivå med svenskar i allmänhet och kunde då slå
fast att det generellt är rätt människor som går till politiken.
Det är en otjänst som vi demokratin om
vi okritiskt hoppar på det accelererande antietablissemangståget. Absolut inget
talar för att alternativen är bättre, samtidigt som forskning alltså tyder på
att det etablerade alternativet ändå är det bästa.
Några relaterade tankar:
SvaraRaderaHur många populister angriper etablerade politiker för att de har låg IQ? Inte särskilt vanligt.
Det brukar snarare vara:
1: Sakpolitik (Euron, invandring, handel, fördelning, osv.)
och
2: Attityd (lojalitet till den egna befolkningen, översitteri, Davos Attitude (TM))
som populister pratar om.
När etablerade politiker etablerar bred samsyn bland sig själva (och relaterade samhällsklasser) i politiska frågor där de har en annan uppfattning än en stor del av folket ställs gemene man och kvinna inför ett val.
De kan antingen acceptera t.ex. Euron (som "alla" etablerade politiker är för), eller så kan de vända sig till de som står utanför etablissemanget för att få sin uppfattning representerad.
Men de som står utanför etablissemanget har oftast sina helt egna issues. De är ofta extremister, excentriska, inkompetenta, osv. (det är därför de är utanför etablissemanget) Det är ett exempel på vad ekonomer i regel kallar adverse selection.
Det ger etablissemanget en stor inbyggd fördel och är också en del av förklaringen till att den styrande klassen när den är enad har många frihetsgrader att föra en politik som en stor del av folket inte egentligen vill ha.
Men om missnöjet växer sig tillräckligt starkt så kan helt plötsligt en extrem clown vinna val. Det är där vi befinner oss i dag - och det har inte så mycket att göra med att våra politiker är korkade, snarare med att de glömt bort sitt huvuduppdrag, d.v.s. att representera väljarna.
Kloka och sanna ord. Men jag menar samtidigt att det finns ett utbrett, närmast folkligt, förakt mot "politiken" i allmänhet. Som inte är särskilt genomtänkt utan närmast slentrian. Sådan som leder folk till att rösta för "förändring", bara för förändringens skull. När en sådan väljarkår fyller på de led av väljare som du nämner, då vinner clownerna.
RaderaI övrigt ligger det mycket sanning i det du skriver, att distansera sig från sina väljare är inte bara respektlöst, utan också ett hot mot demokratin.
Om du råkat missa den vill jag rekommendera filmen "Tutti a casa", som pedagogiskt och målande beskriver hur det går till.