Vart är vi på väg?

Fallit i glömska

Det var nu drygt 400 år sedan som upplysningens idéer och ideal slog igenom. Med stöd i naturvetenskapen och nyvunna kunskaper om sakers natur kom kyrkans envälde och grund att ifrågasättas. Individen var inte underkastad någon guds ordning utan satt själv på verktyg nog för att diktera och forma sitt eget öde. 

Nu, på 2020-talet, tycks Voltaires läror helt ha fallit i glömska. Ty i sin iver och strävan efter jämställdhet och rättvisa äter sig identitetspolitiken allt längre in i samhällsapparaten. Utvecklingen sker inte bara med politikens goda minne utan hejas snarare ivrigt på av densamma. Och starka samt välfonderade äro de lobbygrupper som driver på. En av världens mäktigaste finansinstitut, amerikanska Blackrock, kräver exempelvis att inte bara kön utan även ras och sexuell läggning beaktas i valberedningsarbetet. Det är inte bara kränkande mot individen själv att rekryteras på sådan grund utan också rent förolämpande. Att inte rekryteras utifrån kompetens utan snarare härkomst, hudfärg, sexuell preferens eller tingest mellan benen vore att backa bandet så långt som till mörka medeltiden. Tider innan begreppet kunskap fick fäste och relevans. 

Grunden för våra västerländska kunskapssamhällen är respekten för just kunskap, förkovran och merit. När nu allt annat än just dessa ideal tycks bli norm så kan man undra, vart är vi på väg?