Valrörelsen har börjat

Med allvar i rösten

Det är med en landsfaders ödesmättade stämma som Stefan Löfven talar till folket om den svenska coronasituationen. Läget är nattsvart så ställ in, är budskapet. Statistiken liksom årstiden ger till stor del statsministern rätt. Antalet smittade, vårdintagna och avlidna accelererar samtidigt som höstmörkret blir allt kompaktare. 

Kontrasten till i våras är slående då regeringen höll en relativt låg profil och överlät det mesta av kommunikation och rekommendation åt experterna på Folkhälsomyndigheten. För det fick man både ris och ros, men uppenbart var att statsepidemiolog Tegnell fick rampljuset medan statsministern frivilligt satte sig på läktaren. En passivt åskådande statsminister vinner givetvis inga val och det verkar Löfven förstått. Under förevändning att svensken blivit allt mindre följsam har regeringen återtagit taktpinnen i coronakampen, en förevändning med förvisso tveksam bäring. 

Det finns inga skäl att ifrågasätta allvaret i situationen eller att inte följa rekommendationer men Löfvens och regeringens höstoffensiv måste beaktas i sin politiska kontext. Valrörelsen har börjat, med avstamp i en av nutidens värsta kriser.