 |
| Ajabaja Billström, så får man inte säga |
Den svenska samhällsmodellen vilar tungt på rikets grundlagar,
vari bland annat rättigheterna om yttrande- och åsiktsfrihet slås fast.
Inskränks dessa rättigheter vacklar modellen och grunderna för demokratin hotas.
De senaste årens migrationspolitiska debatt har gett en rad exempel på att
betydande inskränkningar redan sker.
2013 var före detta migrationsministern Tobias Billström den
förste utanför SD-kretsar att yppa sig kring volymfrågan. Då fick han löpa
gatlopp. I fördömande ordalag ansåg Stefan Löfven, då oppositionsledare, att
utspelet var rent oanständigt. Dalademokratens Göran Greider ansåg att Billström
sällade sig till SD-kretsen av xenofober och rasister. Till Billströms
belackare anslöt sig inte bara oppositionella utan lika väl försiktigt tassande
parti- och allianskollegor. Trots att väldigt lite förändrats i sak sedan 2013
har nu de allra flesta vänt i frågan. Statsministern menar nu att situationen
med så många asylsökande inte är hållbar. Greider å sin sida anser att det
krävs signalpolitik för att få färre asylsökande till landet. Samtidigt slår
densamme fast att man, av ren rädsla, inte ens får knysta något som liknar det
som SD säger.
Nu när debatten vänt, och debattaket kommit att höjas, är det plötsligt okej att tala volymer utan att stämplas och misstänkliggöras. Löfvens och
Greiders helomvändningar är talande exempel på Sveriges dystra debattklimat,
och tyvärr på en något vacklande demokrati.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar