Inte konsument men medborgare

Dags att ta mössan snällt i hand och ställa
sig sist i kön.

Under kommande fyra år tyder allt på att vi kommer få vänja oss av med en hel del frihet. Först på tur att avskaffas står sannolikt vårdvalet, tätt följt av Lagen om valfrihet.

Genom återmonopolisering av vård och äldreomsorg lovar den nya regeringen att återställa till det som varit och ta tillbaka allt det goda som tagits ifrån oss under de senaste åtta svåra åren. Man slår fast att välfärdens verksamheter inte är en marknad och att vi är medborgare, inte konsumenter. Med detta sagt kvarstår endast monopolets saliggörande väg och för oss underdåniga medborgare att vacker gå dit politiken pekar. Valfriheten har inneburit att människor har valt fel, regeringens svar blir då att avskaffa valfriheten. Ett antal nya friska skattemiljarder lovar dock bättring, så varför sörja?

Förresten, konsumerar, väljer, vrakar och utvärderar gör vi dagligen, samtidigt som vi är medborgare. Och tänk, kombinationen verkar fungera alldeles utmärkt.

Seniorer göre sig icke besvär

De allra flesta av oss har snappat upp hur allt snedare den demografiska pyramiden blivit. När pensionärerna blir fler och lever allt längre krävs också fler som jobbar och betalar in till pensionssystemet. Annars sinar medlen och den fruktade bromsen hotar att bli regel.

I mars presenterade den blocköverskridande Pensionsgruppen sina slutsatser. En av de viktigaste slutsatserna var att det måste bli attraktivare att jobba längre. Hit kan vi nå genom att erbjuda rätten att kvarstå längre i anställning samt genom att ge ekonomisk uppmuntran, till arbetsgivare och anställd. Den tidigare regeringen sänkte kraftigt de sociala avgifterna för arbetande seniorer. Detta gav goda resultat då åtskilligt fler valde att arbeta längre och där den svenska sysselsättningen bland äldre numer är högst inom EU. I ett sådant skede och med de utmaningar som vi står inför väljer den nya regeringen att införa en ny skatt på de äldre. En löneskatt om 5,6 procent, vilken på en årsinkomst om 180 000 kr ger drygt 10 000 kr mindre i kuvertet.

Istället för att uppmuntra till ett längre arbetsliv gör regeringen motsatsen, sänker skatten för att inte arbeta och höjer den i andra änden. Seniorer, gör er icke längre besvär.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/en-regering-som-motverkar-arbete_4046155.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20141027

En kvinnlig björntjänst

Den nya feministiska regeringen har nyss lagt sin feministiska budget. Något som ”känns bra” enligt vår feministiska finansminister. Budgetpropositionen är späckad av förmenta jämställdhetsreformer som träffsäkert pekar ut vinnarna och de som, för en större sak, får stå tillbaka.

Utgångspunkten är att kvinnor jobbar offentligt, företrädesvis med vård, omsorg och skola. En jämställd politik satsar därför allt krut på denna sektor. Eftersom det offentliga betalas av det privata via skattsedeln blir det i konsekvensens namn denna senare grupp som får stå tillbaka. Via höjda skatter på främst arbete, anställning och transporter omfördelas samhällsresurserna till en expanderande och påstått saliggörande offentlig sektor, där massanställningar och höjda löner utlovas. Samtidigt som kostnaderna höjs för arbete och anställning ska mattan dras undan för alla de företagssamma och entreprenöriella kvinnor som idag driver verksamhet inom välfärds- och rutsektorerna. Löfvens löften om en återindustrialisering av Sverige gagnar föga de kvinnor som snart tvingas stänga och återvända till Kommunals fögderi.

Som Baloo förtjänstfullt uttrycker det, en björntjänst gör ju ingen glad. Allra minst de som jobbar för verklig jämställdhet.

http://www.di.se/artiklar/2014/10/24/debatt-en-antifeministisk-budget/

Den nya arbetslinjen

Vallöften ska finansieras. Ju fler och dyrare, desto mer pengar behövs. Magdalena Andersson har nu sammanställt sin lista för att betala det som utlovats till valmannakåren. Förslagen summerar till en form av reverserad arbetslinje vars huvuddrag är höjda ersättningar för att inte arbete och höjda skatter på arbete.

Höjd ersättning i a-kassan och sjukförsäkringen kan motiveras, om den är tillfällig och tjänar till att återfå den arbetslöse eller sjuke i arbete. Att däremot kombinera dessa höjningar med höjda skatter på arbete och att ta bort de bortre tidsgränserna renderar i en giftig cocktail. Därför får också Andersson skrap kritik från remissinstanserna som fått titta på förslagen. Ekonomistyrningsverket konstaterar att skattehöjningarna ”minskar både utbud och efterfrågan på arbetskraft”. Myndigheten menar vidare att de beräknade intäkterna från höjningarna är starkt överskattade, eftersom antalet arbetade timmar samtidigt förväntas minska. Arbetsförmedlingen menar att den höjda marginalskatten sannolikt kommer ”att minska arbetsutbudet och därmed arbetskraftsdeltagandet”. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering tror att incitamenten att arbeta minskar, i synnerhet för äldre låginkomsttagare. Enligt fackförbundet Saco får skattehöjningarna en klart negativ effekt eftersom det lönar sig ännu sämre än idag att utbilda sig.

Den nya arbetslinjen minskar incitamenten till att arbeta och anställa och uppmuntrar till att inte ta ett kneg. Den linjen förtjänar all kritik den kan få.

http://www.dn.se/ekonomi/massiv-kritik-mot-hojd-skatt/

http://rasmusliberal.com/2014/10/17/hall-er-inom-ramarna/

Med facit i hand

Jobben, jobben och sen möjligen ekonomin. Så brukar väljarnas prioriteringar se ut när det kommer till val. Så var det i år, så var det tidigare och så lär det fortsätta ett tag till. Och inte är det särskilt konstigt eftersom jobbtillväxt är grunden för en solid ekonom som i sin tur betalar välfärden. Mot denna bakgrund kan det vara av intresse att utvärdera den nyss avsatta regeringens insatser på området.

Valrörelsen var späckad av siffror och statistik och få visste till sist varken ut eller in. Men enligt Eurostats arbetsmarknadsstatistik från juli i år, vilken nationalekonomen och professorn Magnus Henreksson låtit sammanställa, ser siffrorna ut enligt följande. Sedan 2006 har arbetslösheten stigit med 1 procent, till 7,9 procent. Arbetslöshetstalet säger dock ingenting om hur många som faktiskt arbetar, dvs. hur många som är i sysselsättning. Ser man istället till andelen sysselsatta i befolkningen är Sverige bäst i EU-gruppen, med över 80 procent i sysselsättning i åldrarna 20-64 år. Hade Sverige haft samma sysselsättning som Österrike, vars arbetslöshet mäter 4,9 procent, skulle vi haft 123 000 färre sysselsatta totalt och 148 000 färre kvinnor i arbete. Om Sverige haft Spaniens sysselsättningsgrad bland kvinnor skulle vi haft 670 000 ytterligare kvinnor utan arbete. Bland äldre (55-64 år) har Sverige den i särklass högsta sysselsättningen, 73,6 procent mot EU-genomsnittets 50,1 procent. I åldersspannet 20-64 år har således Sverige flest arbetande inom hela EU.

På dessa grunder ska regeringens jobbpolitik utvärderas och på denna grund ska Löfven bygga vidare. Målet han strävar mot, lägst arbetslöshet inom EU, är vagt och öppnar för allehanda ljusskygga lösningar. Idag har vi facit för Alliansens åttaåriga jobbpolitik, om ytterligare fyra har vi facit för de rödgrönas.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/alliansen-misslyckades-beratta-att-sverige-har-lyckats-bast-med-jobben_4014177.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20141017
http://rasmusliberal.com/2014/10/17/hall-er-inom-ramarna/

Kan Löfven låta bli?

Konjunkturinstitutets prognoschef, Jesper Hansson, ställer sig skeptisk till regeringens jobbmål. Enligt prognoschefen är målet om Europas lägsta arbetslöshet om knappt sex år ”orealistiskt”.

Om målet ska nås krävs att jämviktsarbetslösheten kryper ganska långt under 6,5 procent, att jämföra med dagens drygt 7,8 procent arbetslösa. Men eftersom målet uppnås vid en jämförelse med andra länder kan det relativt enkelt nås genom skruvande och trixande med statistiken. Hansson tipsar bland annat om att man kan sluta räkna studerande som arbetslösa, då kanske målet skulle kunna uppnås redan idag. Förhoppningsvis faller inte Löfven för den frestelsen utan tar sig an de verkliga utmaningarna. Här ser dock Hansson en rad förslag som påtagligt försvårar jobbtillväxten. Höjd a-kassa, slopad bortre gräns i sjukförsäkringen och höjda arbetsgivaravgifter för unga motverkar alla tillväxten av nya jobb. Tvärtemot den föreslagna politiken krävs istället ökad löneflexibilitet och förenklingar för unga och utrikes födda att komma in på arbetsmarknaden.

Då regeringens föreslagna jobbpolitik förväntas öka arbetslösheten kanske enda återstående alternativ är statistiktrixandet. Kan Löfven låta bli? 

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/kis-prognoschef-sagar-jobbmal_3997887.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20141013

Bortom plakatpolitiken

Den nya regeringen kan inte vänta. 2016 kommer bolagsstyrelserna att kvoteras om inte minst 40 procent av styrelserummen befolkas av kvinnor. Utsagan synes nu gå från hot till löfte och ämnar understryka regeringens handlingskraft och höga jämställdhetsambitioner. Positiv särbehandling, till förmån för någon och till förfång för någon annan, ger snabba och ytliga resultat men bortser samtidigt från realiteter och hotar därtill ofta att de facto förvärra underliggande problem.

I rapporten ”Mindre mångfald med kvotering – en analys av utvecklingen i bolagsstyrelser” analyserar rapportförfattaren Tobias Klingström troliga utfall av en kvoteringslagstiftning. Klingström konstaterar bland annat att kvinnor faktiskt inte är förfördelade i styrelserummen idag. Vid en granskning av dagens styrelseledamöter i de 30 största noterade bolagen konstateras att kvinnors styrelserepresentation, med beaktande av relevant erfarenhet, examina och ålder, i princip motsvarar den förväntade. Styrelserna utgörs idag av medelålders personer, födda mellan 1940-1971. Den absoluta majoriteten av ledamöter har examen inom ekonomi eller som civilingenjörer, vilka de tog under åren 1965 – 1996. Under denna period utgjorde kvinnor långt färre än hälften av de studerande på de relevanta programmen och högskolorna i stort. Idag är däremot läget nästan det omvända, där kvinnorna dominerar akademin. Enligt rapportförfattaren kommer därför sannolikt andelen kvinnor i bolagsstyrelserna att utgöra 40 procent om 10 år och en majoritet om 20 år. Att hasta igenom en lagstiftning skulle sannolikt kvotera ut de utlandsfödda ledamöterna vilket vore förkastligt, ekonomiskt och erfarenhetsmässigt.

Bortom plakatpolitiken döljer sig en realitet, långt mer komplex än den yta som kvoteringsförespråkarna krafsar på. Hedras den som avstår de enklaste poängen, respekterar äganderätten och vågar ta sig an de verkliga problemen.

http://www.dn.se/debatt/styrelserummen-blir-snart-jamstallda-utan-kvotering/

Sjöstedts triumf, ett nederlag för oss andra

Inför väntande budgetspel ska gracerna fördelas för att få alla på tåget. Jonas Sjöstedt har precis fått en riktig pärla i sin smaragdröda krona. Killen som inte var till salu kan nu pusta ut inför väljare och medlemmar, vinsterna ska förbjudas i välfärden.

Vinstförbudet innebär i praktiken att allt eventuellt överskott ska återinvesteras, så när som på en futtig ränta på insatt kapital. Förevändningen för förbudet är att ”vinstjakten måste få ett slut”. Löfven intygar att vi minsann ”sett exempel på där det blivit fel, där skolor går i konkurs och lämnat eleverna i sticket”. S och MP har härmed accepterat vänsterns analys och synes ha landat i att företagare, ni vet de där som tjänar pengar på andra, är ett speciellt folk som bara ser dollartecken och helst tjänar sina dollar på andras bekostnad. Känner man inte rent utav dammlukten från det där gamla manifestet från 1800-talet? Valfriheten inom välfärden är nu hotad på allvar. Ingen kan seriöst tro att en entreprenöriell och driven företagare skulle satsa sin tid, sitt engagemang och sitt kapital för att möjligen få ut en ränta som knappt överstiger bankkontots. Fridolins försäkran om att valfriheten kommer att bli kvar känns mer än lovligt tunn. Eller tänker han månne själv satsa sin statsrådslön i branschen?

Eftergifterna till Sjöstedt är ett nederlag för alla oss som är beroende av välfärden. Istället för att hantera de verkliga problemen och försäkra sig om kvalité genom bättre upphandlingar och uppföljning kastar man ut hela barnasläkten med badvattnet. 

http://www.svd.se/naringsliv/sa-ska-vinster-i-valfarden-hanteras_3984423.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20141006