Visst finns det rätt och fel

Ett brott utan ursäkter

Ett samhälles värderingar återspeglas i dess lagar, regler och normer. Samhället i sin tur utgörs av alla oss som bor där, som också har att utse dem som sedermera stiftar lagarna och upprättar reglerna. Så sett är det svårt att skylla ifrån sig när något går snett, eftersom vi själva både formar vår omgivning samt sätter det ramverk som vi har att hålla oss inom. 

Visst är det ett misslyckande när 12-åriga flickor skjuts ihjäl på öppen plats. Ett samhällsmisslyckande för all del, men framförallt ett misslyckande för den gärningsman som sköt. Det finns inga ursäkter eller förmildrande omständigheter för att skjuta folk, inte i ett civiliserat samhälle byggt på lagar. Från politiskt håll hörs fördömanden men tyvärr också förståelse när liknande brott begås. Förklaringarna ligger enligt de senare i ett diskriminerande system snarare än hos förövaren själv. Det är en relativisering som fråntar individen sitt egna ansvar och lägger det på strukturer, så kallad strukturell rasism eller diskriminering. Ett sådant synsätt ger frikort till beteenden som kan bryta mot de lagar, regler och normer som samhället annars enats om. Men ett brott är alltid ett brott. Väl begånget finns inga ursäkter. Rasism, diskriminering och segregation förekommer och utgör växande problem i ett alltmer kluvet Sverige. En sådan utveckling ställer än högre krav på tydlighet och regelefterlevnad.

Det finns rätt och fel. Vad som är rätt och fel har vi själva bestämt, genom de lagar, regler och normer som vi dikterat. De som inte ställer sig bakom detta får antingen ta sitt straff, eller rösta för ett sådant system som bättre passar deras egna syften och uppfattningar.