I hope I have not

Ledaren för den fria världen.

En av många mansgrisar.

Hemskheterna fortsätter att strömma in under #metoo. Det som sägs och det som framkommer av de otaliga historierna är sorglig och beklämmande läsning, särskilt för oss som trodde vi kommit någon vart i jämställdhetsarbetet. Sorglig för att kvinnor dagligen tvingas utstå dessa trakasserier och övergrepp, beklämmande då de visar hur ociviliserade vi män trots allt tycks vara.

I Sverige, liksom i övriga västvärlden, när vi en uppfattning om oss själva som jämställda, civiliserade och överlag borstade. Samtidigt ser vi, med rätta, med oblida ögon på de kulturer där kvinnor påtvingas burka och slöja för att inte inleda männen i frestelse. Tyvärr synes det som att vi själva inte är ett dugg bättre på att hålla frestelserna i styr. Det verkar istället som att kvinnorna även i vår del av världen behöver något skyddande mot alla brunstiga karlar. Många var vi som förfasades över Trumps famösa ”ta henne mellan benen”-kommentar. Men mycket tyder på att väldigt många av oss faktiskt skulle ha gjort och sagt likadant, om vi haft Trumps plånbok och ställning.

Det finns för oss karlar anledning till självrannsakan. För egen del, hoppas jag innerligt, kan jag hävda min oskuld. I hope I have not således. Men en sådan självrannsakan bör breddas. Jag vet med säkerhet att jag aldrig antastat eller trakasserat någon av motsatt kön, och att jag aldrig skulle få för mig att göra det heller. Däremot är det säkert många situationer där jag vare sig agerat eller ens reagerat. Men från och med nu tänkte jag att det ska bli ändring på det. Hoppas fler tänker som jag.